Beskrivning
Palazzo dell'Università är Catanias universitets och rektorsämbetets historiska säte, vid torget med samma namn längs Via Etnea, ett par steg från katedralen. Det är en stor barockbyggnad som upptar ett helt kvarter och omsluter en elegant gård med pelargångar.
Gården är en korsgång med arkader i två våningar, ritad av Giovanni Battista Vaccarini omkring 1730; från början hade den portar åt palatsets alla fyra sidor. Catanesaren Giovanni Battista Piparo målade fresker på första våningen och i valvet i Aula Magna, en praktfull sal med väggar klädda i damast.
Bakom den akademiska talarstolen hänger en gobeläng med det aragonska kungahusets vapen. I palatset finns också universitetsbiblioteket, med kodexar, inkunabler, handskrifter och egenhändiga brev vid sidan av omkring 200 000 band.
I slutet av 1800-talet visade palatset ett galleri med 91 porträtt av berömda catanesare, som i dag ingår i samlingarna i universitetets museinätverk.
Universitetet grundades den 19 oktober 1434 av Alfons den storsinte, kung av Aragonien, och var länge det enda på Sicilien. Påven Eugenius IV:s bulla kom 1444, och undervisningen började ett år senare med bara sex professorer, i en byggnad intill katedralen.
År 1684 flyttade universitetet till det före detta sjukhuset San Marco, men jordbävningen 1693 förstörde det tillsammans med nästan hela Catania. År 1696 började man bygga det nuvarande palatset, vid det nya torget som anlades i början av den återuppbyggda stadens huvudgata.
Flera arkitekter arbetade på bygget: Francesco Battaglia, hans son Antonino och Vaccarini. Jordbävningarna fortsatte att sätta det på prov. Efter den 1785 klädde Francesco Battaglia den spruckna fasaden med en extra mur; efter den 1818 upprepade sonen Antonino samma metod på sidorna.
År 1879 ritade ingenjören Mario Di Stefano om bottenvåningen och ingångarna mot gatan.
Gården är en korsgång med arkader i två våningar, ritad av Giovanni Battista Vaccarini omkring 1730; från början hade den portar åt palatsets alla fyra sidor. Catanesaren Giovanni Battista Piparo målade fresker på första våningen och i valvet i Aula Magna, en praktfull sal med väggar klädda i damast.
Bakom den akademiska talarstolen hänger en gobeläng med det aragonska kungahusets vapen. I palatset finns också universitetsbiblioteket, med kodexar, inkunabler, handskrifter och egenhändiga brev vid sidan av omkring 200 000 band.
I slutet av 1800-talet visade palatset ett galleri med 91 porträtt av berömda catanesare, som i dag ingår i samlingarna i universitetets museinätverk.
Universitetet grundades den 19 oktober 1434 av Alfons den storsinte, kung av Aragonien, och var länge det enda på Sicilien. Påven Eugenius IV:s bulla kom 1444, och undervisningen började ett år senare med bara sex professorer, i en byggnad intill katedralen.
År 1684 flyttade universitetet till det före detta sjukhuset San Marco, men jordbävningen 1693 förstörde det tillsammans med nästan hela Catania. År 1696 började man bygga det nuvarande palatset, vid det nya torget som anlades i början av den återuppbyggda stadens huvudgata.
Flera arkitekter arbetade på bygget: Francesco Battaglia, hans son Antonino och Vaccarini. Jordbävningarna fortsatte att sätta det på prov. Efter den 1785 klädde Francesco Battaglia den spruckna fasaden med en extra mur; efter den 1818 upprepade sonen Antonino samma metod på sidorna.
År 1879 ritade ingenjören Mario Di Stefano om bottenvåningen och ingångarna mot gatan.