Beskrivning
Via Etnea är Catanias huvudgata: tre kilometer spikrakt från Piazza del Duomo norrut, mot Etna. Första biten är en barocksalong av kyrkor och adelspalats, sedan blir den gatan för shopping och kvällspromenader.
Gatstenen är av lavasten från Etna. Sträckan från Piazza del Duomo till Quattro Canti är gågata; därifrån fram till Villa Bellini kör bara bussar och taxi.
Strax efter Piazza del Duomo, med Palazzo degli Elefanti där stadshuset ligger, öppnar sig Piazza dell'Università med universitetspalatset och Palazzo San Giuliano. Lite längre fram står basilikan Collegiata, den första i en rad kyrkor som följer gatan ända till Borgo.
Vid korsningen Quattro Canti ligger Palazzo Gioeni och Palazzo San Demetrio. Längre norrut omges Piazza Stesicoro av Palazzo del Toscano och Palazzo Tezzano; efter posthuset ligger huvudingången till Villa Bellini.
På gatorna runtomkring finns ett hundratal ställen, restauranger, ölhallar, pubar och pizzerior: därför är Via Etnea full av folk även på natten.
Gatan föddes ur ruinerna efter jordbävningen den 11 januari 1693, som jämnade Catania med marken och dödade ungefär två tredjedelar av invånarna. Hertigen av Camastra, som sändes för att leda återuppbyggnaden, drog upp raka gator i rät vinkel med start vid katedralen, en av de få byggnader som stod kvar.
Först hette den Via Duca di Uzeda, efter vicekungen, och var ungefär sjuhundra meter lång: den slutade vid Porta di Aci, dagens Piazza Stesicoro. Sedan blev den Via Stesicorea och till sist Via Etnea, eftersom den pekar rakt mot vulkanen. Palatsen längs vägen ritades av arkitekter som Giovanni Battista Vaccarini och Francesco Battaglia.
På 1900-talet korsade gatan boulevarderna och nådde fram till Piazza Cavour, för catanesarna Piazza Borgo. Där står Ceresfontänen i carraramarmor, som äldre catanesare kallar 'a tapallara, gudinnan Pallas. Mellan 1915 och 1934 gick det till och med spårvagnsräls längs gatan till Acireale.
Gatstenen är av lavasten från Etna. Sträckan från Piazza del Duomo till Quattro Canti är gågata; därifrån fram till Villa Bellini kör bara bussar och taxi.
Strax efter Piazza del Duomo, med Palazzo degli Elefanti där stadshuset ligger, öppnar sig Piazza dell'Università med universitetspalatset och Palazzo San Giuliano. Lite längre fram står basilikan Collegiata, den första i en rad kyrkor som följer gatan ända till Borgo.
Vid korsningen Quattro Canti ligger Palazzo Gioeni och Palazzo San Demetrio. Längre norrut omges Piazza Stesicoro av Palazzo del Toscano och Palazzo Tezzano; efter posthuset ligger huvudingången till Villa Bellini.
På gatorna runtomkring finns ett hundratal ställen, restauranger, ölhallar, pubar och pizzerior: därför är Via Etnea full av folk även på natten.
Gatan föddes ur ruinerna efter jordbävningen den 11 januari 1693, som jämnade Catania med marken och dödade ungefär två tredjedelar av invånarna. Hertigen av Camastra, som sändes för att leda återuppbyggnaden, drog upp raka gator i rät vinkel med start vid katedralen, en av de få byggnader som stod kvar.
Först hette den Via Duca di Uzeda, efter vicekungen, och var ungefär sjuhundra meter lång: den slutade vid Porta di Aci, dagens Piazza Stesicoro. Sedan blev den Via Stesicorea och till sist Via Etnea, eftersom den pekar rakt mot vulkanen. Palatsen längs vägen ritades av arkitekter som Giovanni Battista Vaccarini och Francesco Battaglia.
På 1900-talet korsade gatan boulevarderna och nådde fram till Piazza Cavour, för catanesarna Piazza Borgo. Där står Ceresfontänen i carraramarmor, som äldre catanesare kallar 'a tapallara, gudinnan Pallas. Mellan 1915 och 1934 gick det till och med spårvagnsräls längs gatan till Acireale.