Beskrivning
Basilica della Collegiata, helgad åt Maria Santissima dell'Elemosina, är en stor senbarock kyrka på Via Etnea, en bit norr om Piazza Università: en fasad av kalksten som rör sig i svängar och motsvängar, krönt av en klockvåning full av änglar och puttor.
Fasaden, ritad på 1700-talet av den polske arkitekten Stefano Ittar, är ett exempel på internationell senbarock. I andra våningen står, mellan stora snäckformade voluter, statyerna av Sant'Agata och Sant'Apollonia; i nischerna i den mittersta loggian Petrus och Paulus.
Inne har kyrkan tre skepp och golv, altare och galler av marmor. År 1896 målade Giuseppe Sciuti från Catania fresker i valvet och kupolen med episoder och gestalter ur Bibeln, från Madonna della Misericordia till Marias himmelsfärd och evangelisterna.
På högaltaret finns en ikon av Madonnan med barnet, en kopia av Madonna dell'Elemosina i bysantinsk tradition. Runt omkring står kanikernas korstolar i trä med 36 platser, i staden näst efter katedralens i betydelse.
Namnet har gamla anor. Enligt legenden väckte en Madonnabild uppsatt i ett gathörn så stor fromhet att de troende byggde ett litet kapell åt den med sina allmosor, som under århundradena växte till stadens andra kyrka.
När hovet bodde i Castello Ursino gjorde de aragonska kungarna den till sitt privata kapell: från 1396 var den "Regia Cappella", ord som fortfarande står på fasaden. Kyrkans distrikt var så stort att det föll utanför biskopens makt, och det gav upphov till en rivalitet med katedralen som varade i århundraden.
Kulmen kom under fastan 1801. En kanik från Collegiata, inbjuden av biskopen att predika i katedralen, gick upp i predikstolen med sitt kapitels insignier; katedralens kaniker grep honom och drog ner honom med hjälp av en gendarm. Kungen beordrade att gendarmen skulle sitta några dagar i cell.
Även återuppbyggnaden efter jordbävningen 1693 var en strid. Kyrkan vändes för att vetta mot nya Via Etnea, men en granne, baronen della Sigona, motsatte sig klocktornet eftersom, sa han, klockornas ljud störde husfriden, och han drev saken ända till Rom. Arbetena kom i gång igen först efter hans död, 1769.
Fasaden, ritad på 1700-talet av den polske arkitekten Stefano Ittar, är ett exempel på internationell senbarock. I andra våningen står, mellan stora snäckformade voluter, statyerna av Sant'Agata och Sant'Apollonia; i nischerna i den mittersta loggian Petrus och Paulus.
Inne har kyrkan tre skepp och golv, altare och galler av marmor. År 1896 målade Giuseppe Sciuti från Catania fresker i valvet och kupolen med episoder och gestalter ur Bibeln, från Madonna della Misericordia till Marias himmelsfärd och evangelisterna.
På högaltaret finns en ikon av Madonnan med barnet, en kopia av Madonna dell'Elemosina i bysantinsk tradition. Runt omkring står kanikernas korstolar i trä med 36 platser, i staden näst efter katedralens i betydelse.
Namnet har gamla anor. Enligt legenden väckte en Madonnabild uppsatt i ett gathörn så stor fromhet att de troende byggde ett litet kapell åt den med sina allmosor, som under århundradena växte till stadens andra kyrka.
När hovet bodde i Castello Ursino gjorde de aragonska kungarna den till sitt privata kapell: från 1396 var den "Regia Cappella", ord som fortfarande står på fasaden. Kyrkans distrikt var så stort att det föll utanför biskopens makt, och det gav upphov till en rivalitet med katedralen som varade i århundraden.
Kulmen kom under fastan 1801. En kanik från Collegiata, inbjuden av biskopen att predika i katedralen, gick upp i predikstolen med sitt kapitels insignier; katedralens kaniker grep honom och drog ner honom med hjälp av en gendarm. Kungen beordrade att gendarmen skulle sitta några dagar i cell.
Även återuppbyggnaden efter jordbävningen 1693 var en strid. Kyrkan vändes för att vetta mot nya Via Etnea, men en granne, baronen della Sigona, motsatte sig klocktornet eftersom, sa han, klockornas ljud störde husfriden, och han drev saken ända till Rom. Arbetena kom i gång igen först efter hans död, 1769.