Beskrivning
Via dei Crociferi är Catanias mest scenografiska barockgata: omkring 400 meter norrut, nästan bara kyrkor, kloster och palats från 1700-talet och bara några få hus. Man kommer in från Piazza San Francesco d'Assisi genom en båge, och det som följer är barock i ett enda stycke.
Arco di San Benedetto, från 1704, spänner över gatan och förbinder Badia grande med Badia piccola, benediktinklostrets två byggnader. Enligt traditionen byggdes den på en enda natt, för att ställa stadens senat inför fullbordat faktum och driva igenom sammanslagningen av klostret.
Strax efter, på västra sidan, öppnar sig kyrkan San Benedetto med Ängelstrappan i marmor, befolkad av änglastatyer och stängd med ett smidesjärnsgaller. Inne är valvet helt täckt av Giovanni Tuccaris fresker med helgonets historia.
Längre fram, på samma sida, reser sig jesuiternas kyrka San Francesco Borgia på en dubbel trappa. Inne visar kupolen, målad av Olivio Sozzi, i hörnen de fyra världsdelar dit Jesuitorden förde evangeliet: Europa, Asien, Afrika och Amerika.
Därefter kommer jesuitkollegiet, det gamla Konstinstitutet, med en vacker korsgång med arkader på kolonner. Mittemot ligger kyrkan San Giuliano, med konvex fasad och enkla linjer, som räknas till de bästa exemplen på Catanias barock.
San Giuliano är värd ett extra stopp: kupolen, som även besökare kan gå upp i, är stadens näst högsta efter benediktinklostrets. Golvet från 1700-talet är ett mönster av färgad marmor.
Efter korsningen med Via Antonino di Sangiuliano passerar du Crociferiklostret och kyrkan San Camillo. Längst bort avslutas gatan av Villa Cerami, furstarna Rosso di Ceramis residens och i dag universitetets juridiska fakultet.
I villan tog furstarna 1881 emot kung Umberto I och drottning Margherita. Till balen till deras ära gjordes det gamla kapellet om till festsal, och en Maria himmelsfärd målad på valvet hamnade under en kopia av Guido Renis Aurora, som passade bättre till en dansafton.
Arco di San Benedetto, från 1704, spänner över gatan och förbinder Badia grande med Badia piccola, benediktinklostrets två byggnader. Enligt traditionen byggdes den på en enda natt, för att ställa stadens senat inför fullbordat faktum och driva igenom sammanslagningen av klostret.
Strax efter, på västra sidan, öppnar sig kyrkan San Benedetto med Ängelstrappan i marmor, befolkad av änglastatyer och stängd med ett smidesjärnsgaller. Inne är valvet helt täckt av Giovanni Tuccaris fresker med helgonets historia.
Längre fram, på samma sida, reser sig jesuiternas kyrka San Francesco Borgia på en dubbel trappa. Inne visar kupolen, målad av Olivio Sozzi, i hörnen de fyra världsdelar dit Jesuitorden förde evangeliet: Europa, Asien, Afrika och Amerika.
Därefter kommer jesuitkollegiet, det gamla Konstinstitutet, med en vacker korsgång med arkader på kolonner. Mittemot ligger kyrkan San Giuliano, med konvex fasad och enkla linjer, som räknas till de bästa exemplen på Catanias barock.
San Giuliano är värd ett extra stopp: kupolen, som även besökare kan gå upp i, är stadens näst högsta efter benediktinklostrets. Golvet från 1700-talet är ett mönster av färgad marmor.
Efter korsningen med Via Antonino di Sangiuliano passerar du Crociferiklostret och kyrkan San Camillo. Längst bort avslutas gatan av Villa Cerami, furstarna Rosso di Ceramis residens och i dag universitetets juridiska fakultet.
I villan tog furstarna 1881 emot kung Umberto I och drottning Margherita. Till balen till deras ära gjordes det gamla kapellet om till festsal, och en Maria himmelsfärd målad på valvet hamnade under en kopia av Guido Renis Aurora, som passade bättre till en dansafton.