Beskrivning
Terme dell'Indirizzo är en liten romersk badanläggning vid Piazza Currò, ett par steg från katedralen och Castello Ursino. Det är ett av Europas bäst bevarade romerska bad: fem huvudrum står kvar, med sina ursprungliga tak.
De är från den sena kejsartiden, mellan 200- och 400-talet. Nära hamnen, i ett handelskvarter, var de med största sannolikhet offentliga bad. De är byggda av betong klädd med block av lavasten, med bågar av tegel.
Vägen följer en romersk badgästs. Du går in genom omklädningsrummet, där en nisch i väggen var latrin; sedan kommer du till frigidarium, den kalla salen, och två tepidarier, de ljumma salarna.
Anläggningens hjärta är caldarium, den varma salen: ett åttkantigt rum under en kupol nästan 10 meter hög, upplyst av fönster i två rader, alla på de sidor som inte vetter mot norr.
Runt caldarium öppnar sig tre bassänger. I en av dem syns fortfarande suspensurae, de små pelare som bar golvet och lät den varma luften cirkulera under det. Intill ligger laconicum, ett litet rum för att svettas: ett slags bastu.
Namnet kommer från den närbelägna kyrkan Santa Maria dell'Indirizzo. Enligt legenden överraskades Siciliens vicekung, hertigen av Osuna, 1610 av en storm till sjöss och räddades av ett ljus som visade sig för att "leda" honom till en säker landningsplats.
På 1600-talet hamnade ruinerna inne i ett karmeliterkloster och användes som förråd. Den tidens källor tog dem för en antik offentlig byggnad; det var fursten av Biscari som på 1770-talet förstod att det var bad.
Biscari hittade fortfarande bitar av blyrör i murarna och tog dem till sitt museum. Baden blev helt synliga först på 1930-talet.
De är från den sena kejsartiden, mellan 200- och 400-talet. Nära hamnen, i ett handelskvarter, var de med största sannolikhet offentliga bad. De är byggda av betong klädd med block av lavasten, med bågar av tegel.
Vägen följer en romersk badgästs. Du går in genom omklädningsrummet, där en nisch i väggen var latrin; sedan kommer du till frigidarium, den kalla salen, och två tepidarier, de ljumma salarna.
Anläggningens hjärta är caldarium, den varma salen: ett åttkantigt rum under en kupol nästan 10 meter hög, upplyst av fönster i två rader, alla på de sidor som inte vetter mot norr.
Runt caldarium öppnar sig tre bassänger. I en av dem syns fortfarande suspensurae, de små pelare som bar golvet och lät den varma luften cirkulera under det. Intill ligger laconicum, ett litet rum för att svettas: ett slags bastu.
Namnet kommer från den närbelägna kyrkan Santa Maria dell'Indirizzo. Enligt legenden överraskades Siciliens vicekung, hertigen av Osuna, 1610 av en storm till sjöss och räddades av ett ljus som visade sig för att "leda" honom till en säker landningsplats.
På 1600-talet hamnade ruinerna inne i ett karmeliterkloster och användes som förråd. Den tidens källor tog dem för en antik offentlig byggnad; det var fursten av Biscari som på 1770-talet förstod att det var bad.
Biscari hittade fortfarande bitar av blyrör i murarna och tog dem till sitt museum. Baden blev helt synliga först på 1930-talet.